Var är vi?
Av: Peter Ahnberg 11/22/2009
Vi har kommit än bit nu. Novembermörkret retar gallfeber på de flesta av oss och innebandytränarna runt om i landet ligger sömnlösa om nätterna, letandes efter idéer till alternativ träning, nu när spelarna mer eller mindre deppar ihop av trista, mörka mittemellanmånaden – november. Men vi har kommit en bit på väg in i säsongen och en bit på väg med vår sport. Men vi är långt ifrån framme.
Låt oss gå rakt på sak när det gäller SM-gulden. AIK vinner igen. Det är helt enkelt det bästa laget. Okej att Niklas Jihde har lämnat och istället åker skridskor som pausunderhållning i Hockeyallsvenskan, han saknas tycker många men såhär långt har AIK gjort fler mål än nånsin och nyförvärven levererat utöver det vanliga. AIK är ännu bättre den här säsongen jämfört med guldsäsongen som gick. Nyförvärven har självklara uppgifter som de passar för och blandningen av rutin och hunger i truppen har aldrig varit bättre balanserad än nu. Det är så det är. Ingenting är emot. Eller? Kanske skador. Kanske att finalen bara är en match och allt kan hända och det där... Men, nä… AIK vinner.
Jag var helt säker på att Rönnby vinner guldet inför säsongen. Nu har ju starten inter varit lika övertygande som jag tänkt men ändå. Rönnby vinner. Det känns bara så. Klubben har en tradition som vilat något år men som nu mycket väl kan ge resultat igen. Karolina Widar är bäst. Sanna Tuominen tillbaka och bättre än nånsin. Smal trupp, kanske. Men tränaren Johan Kökeritz är rutinerad och vet hur man handskas med små resurser. Det finns förstås utmanare. Närmast i IKSU som verkar ha fått ihop ett starkt lag igen.
Balrog orkar inte. Nyckelspelarna kommer inte orka vara längst fram under hela säsongen och eftersom Balrog tappat bredden och haft strul på ledarsidan inför säsongen så tror jag inte ens på final för Balrog. Inte för Falun heller för den delen. Överraskningen från i våras får ett mellanår.
Det blir Rönnby mot IKSU i final och Sanna Tuominen avgör för västeråsarna…
Det finns mer än resultat att bry sig om den här säsongen. Vi behöver alla ställa oss själva stora och viktiga frågor. Såsom, var är vi nånstans? Jag menar, hur långt har vi kommit med vår sport? För tio år sedan sa många av oss att om tio år då är vi där vi bör vara. En professionell sport som alla andra. För tjugo år sedan sa vi att om tio år då är vi där vi bör vara. Nu säger vi att om tio år så är vi där vi bör vara. En professionell sport. Om tio år…
Det känns trögt. Konkurrensen är stor. Inte bara med andra idrotter utan kanske framför allt med oss själva. Vi konkurreras ut av våra egna tankar. Innebandyfolket har så länge jag kan minnas varit den största belackaren av innebandysporten. ”Det är ju bara innebandy” har man ju hört några gånger. Också från min egen mun. Vi har många, av oss själva, uppbyggda murar att ta oss över. Allt från att våga kunna ta betalt för vår produkt till att våga träna mer än tre gånger vi veckan - som vi gjorde när idrotten började ta form på 80-talet. Det känns som om det är för få ledare och spelare som verkligen tror på innebandyn som en professionell sport för att idrotten ska kunna ta fler riktigt stora kliv.
Några gör det. Några vågar satsa utan att skämmas. Warberg är ett gott exempel som anställde personal för att ha råd med anställd personal. Vågat och lyckat. Nu har man upp till fem man som är anställda för att sköta om föreningen och få den att utvecklas.
Det är fler av oss som behöver modet att kliva ur den gamla innebandybubblan och satsa. Inte bara elitklubbarna utan även inom förbund och klubbar i lägre serier. Det går att träna mer än tre pass i veckan också i division två. Om vi kliver ut ur bubblan.
Det är inte bara innebandy. Det är innebandy. En sport som liksom alla andra är värd sin professionalitet. Om vi bara vågar.
Vi stannar där för den här gången. Vi får ta det vidare nästa gång. I nästa text. Vi får se vad som händer till dess. Men det finns mycket att prata om. Mycket att göra. Det finns mycket att tycka om. Mycket att göra. Många matcher att se. Säsongen är igång. Det värmer och lyser upp. Även i november.
Peter Ahnberg
| "Lägg ner VM" | Peter Ahnberg | 12/19/2011 |
| Helsingborg vinner. | Peter Ahnberg | 9/30/2011 |
| Innebandyn är för långsam | Peter Ahnberg | 2/5/2010 |
| Var är vi? | Peter Ahnberg | 11/22/2009 |
