Innebandyn är för långsam
Av: Peter Ahnberg 2/5/2010
Vår sport är inte tillräckligt snabb. Det går helt enkelt för långsamt framåt. På flera punkter. Inte minst, eller kanske framför allt, internationellt.
Jag tycker inte att det är kul att se en match i B-gruppen under VM. Det är inte ens intressant att titta in genom dörren till B-hallen, inte ens romantiskt exotiskt spännande. Verkligen inte. Det är för dåligt. Visst, jo då… man har ju hört ”alla måste börja någonstans. Japan har ju gått framåt sen senast, och Australien var ju här, Polen slog ju nästan Norge.” Äh, skitsnack. Det är för dåligt. Spelet. För dåligt. Både på dam- och herrsidan. Okej, vi är ganska många nu. Men. Glöm OS.
Några tankar:
Fler internationella turneringar för klubblag
Vi behöver fler möten över gränserna för att utvecklas och bli bättre. Fler möten mellan människor. Fler möten mellan olika spelare och ledare. Fler möten på lägre nivå. Gothia Cup är ett gott exempel även om det bara var fem olika nationer representerade i år. Det kan bli bra på sikt. Kanske också Czech Open om det inte bara är en ”kul resa” för lagen. Men vi behöver fler internationella turneringar på klubbnivå. På ungdomsnivå. Möten ger utveckling och utveckling ska börja tidigt. IFF, International Floorball Federation, bör sanktionera och utveckla fler turneringar med hjälp av nationella förbund.
Fler ungdomslandslag
Det är dags att starta 17- och 15-landslag. P17, P15, F17, F15. I så många länder som möjligt. Allt för att få till fler internationella möten på yngre och därmed lägre nivå.Fler turneringar och mästerskap. Det blir dessutom en tidig morot och målsättning för ungdomar och kanske ett argument för talanger att välja, och också fortsätta med innebandy även om de är duktiga i andra idrotter som också lockar.
De fyra stora
Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien ska givetvis fortsätta utvecklas och bli bättre. Jag föreslår att fler möten också för de fyra stora. Varför inte ha Euro Floorball Tour fyra tillfällen per säsong. Ett per land. Ett arrangemang per land. Åtminstone VM-åren för respektive herr och dam. Det blir fler matcher, fler möten. Och framför allt får nationerna en given höjdpunkt för att marknardsföra innebandyn och landslagen på hemmaplan. Och en läcker prissumma till vinnande land efter fyra turneringar. Att det svenska damlandslaget inte spelade en enda riktig landskamp på hemmaplan inför VM var ju inget annat än… usel marknadsföring.
Nya ledare
Det blev fyra nyval till styrelsen i IFF senast. Det kändes mest för syns skull. Eller politikens. De tunga namnen från de starkaste nationerna sitter fortfarande kvar efter många, många år på samma positoner. Inget ska givetvis tas från dem efter år av gott arbete men vi behöver ha in nytänkande och offensiva personer i det internationella förbundet. Schweizaren, och min vän från min tid i Schweiz, Renato Orlando har sagt att han lämnar vid nästa årsmöte efter åtta år i IFF. Fler av de som suttit länge bör följa med. Nya krafter, nya tankar.
Vi kan inte längre gömma oss bakom tiden. Att endast tiden gör sporten bättre. ”Om tio år, i nästa VM eller utveckling tar tid” håller inte längre. Vi måste agera nu för att bli bredare på toppen och därmed intressant på riktigt som internationell idrott. OS…
Mötet om Europacupens framtid och Champions Cup känns som ett steg i rätt riktning. Och alla som fortfarande tycker att de svenska lagen gjorde fel som bojkottade Europacupen senast– får nog tänka om. Ingen protest, inget möte, ingen utveckling.
Ja, vad säger ni? Ska vi gå vidare och bli intressanta på riktigt? Eller vad? Hur? Tänk. Gör nåt. Agera.
Okej. Det är klart, lite har ju hänt sen begynnelsen. När jag blev uttagen i landslaget för första gången 1990 så var det spelarna i storlaget Lockerud som tyckte att jag skulle vara med. Inte förbundskaptenen. Jorma Keskisarja,då förbundskapten och samtidigt tränare för Lockerud, kom fram till mig efter att vi precis hade förlorat SM-finalen mot just hans Lockerud i Vadsbohallen efter straffar…! Han sa på sin härliga finskbrytande svenska: ”Jo, jag funderar på att ta med dig landslaget. Alltså… grabbarna i laget tycker att du är svårstoppad.”
Så lite har ju trots allt hänt de senaste 20 åren… Men vi måste öka farten. Det går för långsamt. Innebandyn är inte tillräckligt snabb. Vi måste öka farten. Nu.
För övrigt tycker jag:
- att det är för många skador i Superligan. Dags att forska på om vi verkligen tränar rätt för hur vi spelar. För mycket spel, för lite träning…
- att Marika Eriksson är ett ordentligt lyft för TV4 Sports innebandysändningar
- att det svenska damlandslaget i innebandy är värd mer cred för sitt sätt att spela
- att det svenska herrlandslaget känns tunt
- att Rönnby bör rycka upp sig om mitt tips ska hålla
- att Magnus Augustsson är världens bästa innebandyexpert
- att det är stor fokus på avstängningar
- att det är för lite fokus på vilka som är våra stjärnor
- att det ska bli varmt nu
| Innebandyn är för långsam | Peter Ahnberg | 2/5/2010 |
| Var är vi? | Peter Ahnberg | 11/22/2009 |
